Alla gamla har alltid så mycket berättelser att berätta, om händelser som hänt under deras liv, om romanser som gått snett, eller om äventyr och galna personer de träffat på. Jag tror att jag har gjort min första berättelse. Jag tror dock inte att det är själva händelsen som är poängen, jag tror att det är personen man gör  det med. För allting händer i ens huvud. Om jag inte känner mitt tillfredställd eller är i extas av spänning så kommer det inte vara en historia som jag tycker är spännande att återberätta. 

I vilket fall som helst så tror jag att Dani var den första som gav mig nånting spännande att senare kunna berätta för mina barn (om jag får några). Självklart har jag massa konstiga historier som jag också kan berätta om, men de som jag tror är intressanta är dom som uttrycker en annan sida än den man i vanliga fall visar upp. De historier som speglar de galnaste sidorna, tar fram egenskaper som annars är dolda i ens inre och bara väntar på att få komma ut. När jag känner mig redo kanske jag berättar om det här på bloggen, och för er som läser är den kanske inte jättespännande men för mig var det en upplevelse som jag sent kommer glömma!